13. Dezember 2023
Luzia bringt den Armen das Brot - Gib ihr ein Gesicht
PROLOG
Jag hälsar er alla som förr mången gång,
med ljus i min krona och stämningsfylld sång.
Jag kommer när mörkast det är här i Norden,
när allt synes dött och förfruset på jorden.
Men ofta vi även i hjärtat förnimma,
som vore där ej en endaste strimma.
Av levande ljus och av strålande hopp,
som om isiga kylan där hejdat sitt lopp.
Lucia, symbol för det ljuset vill vara,
som kommer från ovan, det evigt klara.
Som skingra vill dunklet i var männskosjäl,
och som lysa vill, och allt göra väl.
Du eviga stråle, du sol över allt,
träng in i vårt bröst där det nu känns så kallt.
Jag hälsar er alla som förr mången gång.
Med ljus i min krona, med stämningsfull sång.
Sankta Lucia - Lied - Schwedischer Text von Arvid Rosén
Natten går tunga fjät,
runt gård och stuva.
Kring jord som sol’n förlät,
skuggorna ruva.
Då i vårt mörka hus,
stiger med tända ljus,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Natten var stor och stum.
Nu, hör, det svingar
i alla tysta rum,
sus som av vingar.
Se, på vår tröskel står,
vitklädd med ljus i hår,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Mörkret skall flykta snart,
ur jordens dalar.
Så hon ett underbart
ord till oss talar.
Dagen skall åter ny,
stiga ur rosig sky,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Prolog - deutscher Text
Ich grüße euch alle wie jedes Jahr
mit sanften Weisen und Licht im Haar.
Ich komme, wenn es im Norden kalt und eisig und dunkel geworden.
wenn alles auf Erden frostig und leblos erscheint.
Oft friert uns im Herzen die Freude ein
dann dringt auch kein Lichtstrahl der Liebe mehr ein.
Das Licht, das Hoffnung und Leben uns bringt,
kaum durch die eisige Kälte dringt.
Ich bin Lucia, ich trage das Licht,
das ewige reine, das das Eis zerbricht.
von oben uns leuchtet und die Seelen durchdringt,
alle Wunden heilt und das Dunkel bezwingt.
Du Sonne des Lebens, Du himmlischer Schein,
wärm unser Herz, gieß Liebe hinein.
Ich grüße euch alle wie jedes Jahr
mit sanften Weisen und Licht im Haar.
Sankta Lucia - Lied mit deutschem Text
Dunkelheit liegt so schwer
auf allem Leben.
Sonne die scheint nicht mehr,
Nachtschatten schweben.
Durch dunkle Stub’ und Stall
schreitet im Lichterstrahl
Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Nacht war so groß und stumm,
nun hört man ein Brausen
ums stille Haus herum
wie Flügelrauschen.
Seht dort, wie wunderbar,
kommt her mit Licht und Haar
Sankta Lucia, Sankta Lucia.
Bald flieht die Dunkelheit
aus dieser Welt.
Bald steigt dieser Tag erneut
vom Himmelszelt.
Welch wunderbarer Geist,
der uns dies Licht verheißt:
Sankta Lucia, Sankta Lucia.